Min underbara vän Nea skrev på sin blogg nyligen om att vara stolt över sig själv, över något man har genomfört, avslutat, klarat av eller kanske bara prövat på. Det gjorde att jag fick mig en tankeställare. Är jag stolt?
Nu menar jag inte sån stolthet som får folk att gå i taket och få megalomani, utan bara den rena skära känslan av att vara sådär härligt stolt över sig själv. Jag minns inte senast jag kände mig stolt. När jag tänker tillbaka kan jag inte komma på en enda gång då jag startat något - själv - och avslutat det. I detta ingår ju självklart inte skolarbeten och uppträdanden, det känns mer som uppdrag som jag bara... gjort. Det har inte varit något speciellt för mig, för jag vet att jag kan. En baggis. De skolarbeten som jag faktiskt har haft svårt med och suttit och kämpat till tidigt på morgontimmarna med har jag aldrig någonsin blivit nöjd med. Aldrig stolt.
Men det går inte heller ihop med hur jag såg på betyg m.m. på den tiden. Jag siktade alltid på G och trodde alltid att jag skulle få IG, för när jag intalade min hjärna det så fick jag en så mycket högre kick av endorfiner när jag fick VG eller till och med MVG.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag gjorde potatismos och fiskpinnar häromdagen (har gjort eget potatismos EN gång innan) och det blev supergott... men är det nåt jag är stolt över? Nej. Jag sydde in två linnen i väldigt jobbiga textilier helt själv. Stolt? Nope. Jag bor själv i en bostadsrättslägenhet och jag gör det jag ska på jobbet för att hålla mig flytande, betalar mina räkningar, jag antar att jag också kan en massa saker som inte många andra kan... men är jag stolt över mig själv? Inte ett dugg. För jag tycker inte att jag är någon speciell.
Och det gör mig en aning sorgsen. För det jag har insett är;
Jag strävar efter att göra andra personer stolta över mig.
Är detta också ett tecken på bekräftelsebehovet jag pratade om i inlägget innan?
1 kommentar:
Hej gumman, förlåt att jag var så sjukt förvirrad i morse. Måste ha berott på att jag var trött. Nu har jag läst ditt inlägg och du skriver så bra :) När jag tänker på dig så kan jag komma på hur många saker som helst du borde vara stolt över- inte bara dom du nämnde i inlägget. och jag säger inte det för att jag vill att du ska veta att JAG är stolt över dig- utan att du borde inse DITT eget värde <3 jag är precis likadan själv, och det är nog någonting vi får jobba som fan på. Jag vill hela tiden ha bekräftelse från andra för att veta att det jag gör är bra- det märks mest av allt på jobbet. men livet vore så mycket lättare om man bara litade till sin egna förmåga över att man har saker att vara stolt över, om det bara så handlar om att sy in ett linne, eller att klara av att gå upp på morgonen.
Massa kramar <33
/youknowwho
Skicka en kommentar